Poker Source Online Pokerartiklar

Det bästa sättet att få höra en riktigt hjärtskärande historia om en hård förlust är att vara i lobbyn vid en pokerturnering efter att några framgångsrika spelare har åkt ut. Eftersom jag är en hygglig kille så frågar jag ibland i diskret ton "Berätta för mig vad som hände?"

Efter en djup suck försvinner den missnöjda minen en liten stund för att svara nånting i stil med det här; Jag floppade en topp-triss, med en nöt-low giv och en nöt-straight flush att slå till med, när det kom, perfekt – två, två, för att motarbeta mig på alla sidor. Jag tror jag hade 38 outs, två gånger. Vilket hårt slag!” (När jag kommer att tänka på det så ser du inte alltför många arga människor i turneringslobbyn).

På ljusa sidan så finns det en historia om stora vinster för varje historia om hårda förluster, men tyvärr hör man inte dem lika ofta. Om du har varit på kasinon och pokerhak lika länge som jag har så verkar det som att konsten att berätta en övertygande historia om vinster blivit bortglömd för länge sen. Jag har en liten teori om att människor instinktivt kommer ihåg de dåliga historierna medan vi glömmer av när vi senast hade lite tur. Jag har tagit en GV i psykologi (Grundläggande Vuxenutbildning) så jag tycker att jag är hyffsat legitimerad att prata om mänskligt beteende.

Hur som helst, När en stor pott går till "fel" person börjar något i det undermedvetna bubbla upp och ett plötsligt begär att berätta för de övriga vid bordet vilken orättvis frukansvärd tur den spelaren hade. Om detta närmast tårfyllda klagandet pågår i mer än 6,8 sekunder är det ytterst lämpligt att en av de övriga vid bordet (ofta en robust cowboy typ) påpekar "Kompis, halva bordet bryr sig inte och den andra halvan är glad"

De pokerspelande pojkarna och flickorna kan vara så elaka! Du lär inte hitta många sympatiska lyssnare runt ett pokerbord. Vi försöker ju trots allt komma över varandras chips, eller hur?

Vill du höra min andra favorithistoria om hårda förluster? Klart du vill. Den här historien skedde i ett kasino trots att den inte involverade kort, tärningar eller nånting annat kopplat till spel. Det handlade om en äggsalladsmörgås. Jag beställde smörgåsen i fråga ungefär klockan 10 på kvällen när jag försökte komma ur ett livligt parti texas hold'em.

Självklart är jag inte en man som gillar att slå vad men vad är oddsen på att min smörgås skulle ha varit 8 timmar gammal när jag fick den? Ganska jävla starka visade det sig. När jag ser tillbaka borde en över/under på 8,5 timmar (med -155 i över) varit en bra

plan, men jag skulle fortfarande ha tvingats att plöja över. Jag antar att detta skulle kunna vara en ganska lyckosam historia då jag bara spenderade tre dagar på muggen. Jag kunde ju ha beställt blåsfisk som hade dragits upp från slammet i Minamata Bay, så jag antar att jag borde tacka min lyckliga stjärna över att jag fortfarande lever.

Jag vet inte riktigt varför men den historien påminner mig på något vis om en kväll då det kostade mig $650 att starta bilen. Jag hade spelat poker i ungefär 6 timmar och det såg ut som att spelet började ta slut. Jag hade vunnit lite grann så jag bestämde mig för att åka hem. Jag kom till bilen och vred om nyckeln ungefär samtidigt som jag märkte att jag lämnat ljuset på. Batteriet var helt tomt. "Inga problem" tänkte jag samtidigt som jag vände och lugnt gick tillbaka till kasinot, "Någon av killarna har säkert startkablar."

Ni har nog listat ut resten av historien nu. Spelet hade inte alls tagit slut utan istället förvandlats till ett härligt parti shorthanded potlimit Omaha. Efter ett par tuffa förluster var en av killarna sjysst nog att hjälpa mig med bilen samtidigt som de andra spelarna skrattade högt. Nästa gång jag var där kommenterade någon "Fråga mig nån gång om $1800 muffinsen jag åt en gång."

Alla har vi förlorarhistorier att berätta. Vissa av oss köpte Global Crossing's aktier för $50 styck för några andra gick växellådan sönder 3 veckor efter att garantin gick ut. Kommer du ihåg matchen mellan Flames och Caps i januari? hälften av åskådarna var på "fel" sida av övre/undre när de gjorde 6 mål under de sista 5 minuterna och 37 sekunderna i en övrigt mållös match.

Min poäng är följande: Jag antar att allt beror på hur vi reagerar i situationen. Vi skulle kunna klaga om hur otursamma vi är men man ser väldigt sällan de bästa pokerspelarna bli särskilt upprörda när de förlorar eftersom de vet att sånt händer.

Just det, Jag höll på att glömma en sak. Min personliga största förlusthistoria: jag kände att turen var med mig en torsdag för 5 år sedan. Så jag tänkte köpa ett par lotter men min dåvarande flickvän sa att hon ändå skulle till affären så hon kunde passa på att köpa mina lotter. Jag skrev ner två rader som jag spelade på lite då och då och så gick hon för att fylla på förrådet med kattmat och nudlar. Till denna dag kan jag inte minnas om jag såg "mina" sex nr på tvn eller i tidningen (kanske nån sorts Jungiansk repressionsmekanism). Jag reagerade dock konstigt: jag blev inte direkt uppspelt.

För att vara ärlig så blev jag inte speciellt arg heller när lotteribiljetterna pliktskyldigt presenterades framför mig. Problemet var nämligen att min medbrottsling hade köpt Western 6/49 istället för Lotto 6/49. Lotten (som skulle delas på 4 istället för 3) skulle varit värd $1.8 miljoner. Nåja! Jag antar att jag borde försöka berätta för någon som bryr sig!

Ceri "Poker Broker" Jones är en panthandlare och pokerspelare. han är nästan färdig med boken med titel "Poker Joints and Pawn Shops: Scams, Tells, and Beat Bad Stories."